Gå till innehållet

Slutförvaret för kortlivat låg- och medelaktivt avfall (SFR)

Slutförvaret för kortlivat låg- och medelaktivt avfall (SFR) har varit i drift sedan 1988 och var vid öppnandet det första i världen i sitt slag. Förkortningen SFR kommer från slutförvarets ursprungliga namn; Slutförvar För Radioaktivt avfall.

SFR

Illustration: Svensk kärnbränslehantering AB, SKB

 

SFR – Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall

I detta slutförvar placeras bland annat driftavfall från kärnkraftverken, men även en viss mängd avfall från annan industri, sjukvård och forskning. Anläggningen ligger drygt 60m under Östersjöns botten och består av fyra stora bergssalar och en 50m hög silo som nås via tunnlar från markytan, i närheten av kärnkraftverket. SFR rymmer idag runt 63 000 kubikmeter avfall.

Under 2014 ansökte Svensk kärnbränslehantering AB, SKB, om att få bygga ut SFR för att kunna möta behovet av att ta hand om det rivningsavfall som de numer nedlagda kärnkraftsreaktorerna skapar. Denna ansökan följdes av en ny domstolsprocess då kommunen alltså fick ny vetorätt enligt miljöbalken. Kommunen sa ja och regeringen meddelade i slutet av 2021 beslut om att SKB får bygga ut SFR, och när anläggningen är färdig kommer SFR att rymma totalt 180 000 kubikmeter avfall. Även om SKB fått klartecken från regeringen så krävs ytterligare godkända säkerhetsredovisningar i den så kallade stegvisa prövning som kärntekniklagen kräver. Det innebär att SKB i olika etapper behöver visa att man klarar de krav som myndigheterna har, exempelvis inför byggstart, provdrift och driftstart.

Avfallet som placeras i SFR är förpackat i olika typer av behållare som skyddas av en eller flera barriärer. Barriärernas uppgift är att fördröja uttransporten av ämnen från förvaret så länge att radioaktiviteten hinner klinga av innan de når ut till människa och miljö. Vilka barriärer som används i respektive tunnel är anpassat efter avfallstypen. 

 

Läs mer om SFR och SKB:s ansökningar på deras hemsida via länkarna till höger.