Illustration: Svensk kärnbränslehantering AB, SKB
SFK - Slutförvaret för använt kärnbränsle
Platsvalet
Under 1980-talet ville Svensk kärnbränslehantering AB, SKB, med hjälp av Sveriges geologiska undersökning (SGU) undersöka berggrunden på ett flertal ställen i Sverige i ett första steg för att hitta lämpliga områden för ett slutförvar. Lokalt utbröt stora protester mot dessa och SKB tvingades tänka om.
I början av 1990-talet frågade SKB samtliga Sveriges kommuner om de kunde tänka sig att delta i inledande platsvalsstudier för ett slutförvar för använt kärnbränsle. SKB frågade också särskilt de svenska kommuner som redan hade kärntekniska anläggningar för att se om någon av dem var intresserade. Detta ledde till platsundersökningar i Östhammar, Oskarshamn, Nyköping, Tierp/Älvkarleby och Hultsfred. Nyköping och Tierp valde att dra sig ur. SKB bedömde också att Hultsfred inte var mer fördelaktigt än Oskarshamn.
Kvar för fördjupade platsundersökningar stod två kandidater: Östhammar och Oskarshamn. Dessa platsundersökningar bestod bland annat av undersökningar i berget via borrhål och borrkärnor. Efter fördjupade studier under 2000-talet meddelade SKB år 2009 att de skulle ansöka om att placera ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark. Det beror till stor del på att berget i Forsmark är mycket torrare än berget i Oskarshamn. Berget innehåller färre vattenledande sprickor på förvarsdjup, vilket SKB bedömt är fördelaktigt.
Metodvalet
SKB har ansökt om att bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark enligt KBS-3 metoden. KBS-3-metoden bygger på att ett antal barriärer skyddar människan och miljön från det högaktiva avfallet. Barriärerna i KBS-3-förvaret är berg, bentonitlera och kapsel.
 |
Illustration: Svensk kärnbränslehantering AB, SKB
Det använda kärnbränslet kommer att läggas i kapslar 500m ner i berget. Kapseln består av en utsida i 5 cm tjock koppar. Inuti finns en insats av gjutjärn. Kopparhöljet är till för att hålla kapseln tät och hindra läckage av farliga ämnen. SKB menar att kopparlagret är tillräckligt tjockt för att det inte ska kunna uppstå korrosionshål i det under de närmsta 100 000 åren. Insatsen i gjutjärn är till för att ge kapseln stabilitet. I den finns hålrum där det använda kärnbränslet ska placeras. Beroende på om det använda kärnbränslet kommer från en tryckvattenreaktor, PWR, eller en kokvattenreaktor, BWR, finns olika antal hålrum i kapseln; 4 hålrum i PWR och 11 hålrum i BWR. Detta beror på att bränsleelementen ser olika ut.
Kapseln placeras i sin tur i berggrunden och omsluts av bentonitlera. Det ska bidra till en stabil och förutsägbar miljö för avfallet. Bentonitleran sväller när den blir våt och ska då hindra vatten från att komma i kontakt med kapslarna. Skulle kapseln ändå läcka förväntas bentoniten hindra läckage av radionuklider genom så kallad sorption, det vill säga att ämnen fastnar i leran, och hindrar flödet ur kapseln.
Andra åsikter
SKB har visat på omfattande forskning som stärker deras åsikt om att slutförvaret kommer att vara säkert i 100 000 år. Men det finns också forskare, bland annt från Kungliga tekniska högskolan, KTH, i Stockholm, som anser sig kunna visa på resultat där kopparkapseln inte alls kommer hålla den långa tidsperiod som SKB hävdar. Det handlar bland annat om så kallad "väteförsprödning" som gör att materialet, enligt dem, kan rosta sönder inom ett par hundra år. Här går åsikterna alltså isär.
Hur påverkas miljön?
Det finns ett antal områden med extra höga naturvärden i området i Forsmark vilket innebär att särskild hänsyn tagits till att dessa ska påverkas på minsta möjliga sätt av ett bygge av ett slutförvar för använt kärnbränsle. Ett exempel på åtgärd som SKB genomför är flytt av gölgrodor, som omfattas av artskyddsförordningen. Inom det verksamhetsområde som SKB behöver ta i anspråk finns ett antal gölar som måste fyllas igen. Därför har SKB under flera år gjort försök på att skapa nya gölar på annan plats, för att sedan se om grodorna trivs där, med målet att tillslut flytta alla exemplar från de gölar som ska fyllas igen till de nya gölarna. Det är ett projekt som, även om det inte är klart, visat sig lyckat.
Andra saker som påverkar miljön, utöver de uppenbara strålsäkerhetsaspekterna, är till exempel grundvattensänkning som kan påverka våtmarker, samt buller från verksamheten som kan störa fågellivet. I dessa frågor utgår man från miljöbalkens skrivelser och Länsstyrelsen är den myndighet som ansvarar för tillsyn.
