SKB beskriver tre typer av slutförvar i sitt system:
1. slutförvar för kortlivat låg- och medelaktivt avfall (SFR)
2. slutförvar för långlivat låg- och medelaktivt avfall (SFL)
3. slutförvar för använt kärnbränsle (SFK)
Inom dessa slutförvarskategorier finns viss ytterligare uppdelning, för att säkerställa korrekt skyddsnivå i slutförvaren. Olika sorters radioaktivt avfall kräver alltså olika sorters slutförvaring. Det handlar bland annat om hur hårt bestrålat ett material är samt vilken typ av radionuklider det handlar om, när ett visst avfall klassificeras. Beroende på klass placeras avfallet i det slutförvar som är speciellt byggt för denna typ.
Inom SKB:s system ryms, förutom slutförvaren SFR, SFK och SFL även det mellanlager där allt använt kärnbränsle nu är placerat, det kallas Clab (Centralt mellanlager för använt kärnbränsle) och ligger i Oskarshamn. Så småningom kommer denna anläggning att byggas ut med en inkapslingsdel där det använda bränslet ska paketeras i kopparkapslar inför transport till kärnbränsleförvaret i Forsmark. När Clab är utbyggt för inkapsling kommer det istället att benämnas Clink (Central anläggning för mellanlagring och inkapsling av använt kärnbränsle). För att transportera dessa kopparkapslar, likväl som allt annat radioaktivt avfall som flyttas mellan olika anläggningar används ett specialbyggt fartyg som heter m/s Sigrid.
Utöver de tre nämnda förvarstyperna finns även så kallade markförvar för väldigt lågaktivt driftavfall. I dessa förvar, som är belägna inom kärnkraftverkens områden, paketeras avfall i exempelvis containrar för att sedan grävas över i enlighet med vanliga deponier. Dessa anses ofarliga ur radiologisk synpunkt efter ett par decennier.