Nu är det slutstädat för Susanne

47 yrkesverksamma år får räcka. Nu väljer Susanne Emriksson, städchef, att gå i pension. Hon ser fram emot att få mer tid ihop med sin familj och att resa, utomlands och i Sverige med den nyligen köpa husvagnen.

I dag är det Susanne Emrikssons sista arbetsdag hos oss. Officiellt slutar hon den 14 april, men eftersom hon har semesterdagar kvar att ta ut säger hon tack och adjö redan denna fredag. Lite vemodigt tycker hon att det är, även om beslutet är hennes eget. Hon trivs bra på städenheten och kommer att sakna medarbetarna som finns utspridda på olika platser i kommunen.

Lång erfarenhet

Hon började jobba som 16-åring inom vården men kom snart att hamna i städbranschen.
– Jag har alltid gillat att städa, både på jobbet och hemma. Man får ett omedelbart resultat av sin arbetsinsats och det får mig att känna mig nöjd, säger hon.
På den tiden bodde Susanne i Upplands Väsby och jobbade på Arlanda. Där skulle stora ytor städas och jobbet var bitvis fysiskt tungt, med många lyft och våttorkning av golv. Men så kom städmaskiner, microfiber och andra hjälpmedel som underlättade jobbet.
– Då var jobbet inte slitigt längre, säger hon.

Flytten till Östhammar

1990 flyttade familjen Emriksson till Östhammars kommun, där de hade sitt fritidshus. Susanne fick jobb inom hemtjänsten men tog aldrig jobbet då hon istället blev erbjuden ett jobb på städenheten, som hon inte ville tacka nej till.

Arbetsklimatet skilde sig milsvida från städledarjobbet som Susanne lämnat.
– Här fanns en hög arbetsmoral, vi hade en låg omsättning på medarbetare och jag upplevde inte att det var lika stressigt. På den tiden jobbade många deltid, vilket gjorde det lätt att pussla ihop schemat om någon exempelvis var sjuk, berättar hon.

Susanne började på ett vikariat som städare på Edsskolan, fortsatte som gruppledare och vidare på en städledartjänst. Sedan har det ena lett till det andra och 2003 tillträdde hon tjänsten som kommunens städchef.
– Jag har fått växa in i rollen, det var ett tryggt sätt för mig att ta över ansvaret på, säger hon.

Nu är hon chef för 48 städare, inklusive arbetsledare. Hon beskriver dem som ett självgående gäng där alla vet vad de ska göra. På enheten jobbar människor som gillar frihet och att själva ta ansvar för hur arbetet ska utföras på bästa sätt, med hänsyn till de verksamheter som finns i lokalerna förstås.
– Medarbetarna städar våra förskolor, skolor, kommunförråd, allmänna toaletter och mer. Ja, förenklat sagt alla lokaler och fastigheter som kommunen har, säger Susanne.

Stora förändringar

Städare är ett yrke som enligt Susanne förändrats mycket under senare år. Utöver nämnda hjälpmedel tas hänsyn till ergonomi, medarbetarna har sin personliga utrustning och får utbildning och yrkesbevis.
– Städenheten har inte högre sjukfrånvaro än andra verksamheter och har i dagsläget inga sjukskrivningar som är relaterade till arbetsskador, berättar Susanne.

Hennes engagemang för uppdraget genomsyrar vårt samtal. Susanne berättar till exempel att hon aldrig under sina 17 år som städchef stängt av sin mobiltelefon ens på semestern. Hon är mån om att allt ska fungera och att människor ska trivas. Hur det ska gå att släppa det engagemanget nu när hon ska pensionera sig vet hon inte riktigt.
– Jag har planerat en massa aktiviteter tillsammans med min man, som redan är pensionär. Vi har exempelvis hyrt en lägenhet i Spanien i höst och så har vi köpt en husvagn, berättar Susanne.
Nu känner hon sig osäker på om resplanerna kommer att bli av, beroende på hur coronakrisen utvecklar sig. Alternativet är att resa till släktgården i Härjedalen, där familjen tycker om att samlas.
– Hursomhelst ser jag fram emot att få mera tid ihop med maken, barnen och barnbarnen nu när jag ska sluta att jobba. Även om jag så klart kommer att sakna mitt jobb, säger Susanne.